
Justina Sánchez Prieto
Det var en gång en stor byggnad som hette Diccionario de la Lengua castellana [Ordbok över den Kastiljanska språket], av kolossal och jättestor storlek, som, enligt vad kronisterna berättade, fyllde väl och nog en fjärde del av ett bord, av den sort som vi kan se i människörnans husen och som man använder i olika syften. Och ska vi tro en gammal skrift som man hittade i en urgammal skolbänk, när man ställde den där byggnaden i dess agarens bokhyllan, hyllan som stödde den verkade gå sönder till förfång för allt annat som fanns i den. Den var gjort av två tjocka kartongmurar, med omslag av marmorerad kalvskinn,
och i fassaden, också den av läder, kunde man se en bredd plakat med gyllene bokstäver som sade till världen och eftervärlden namnet och betydelsen av den där stort monumentet.
Inuti var den en så underbar laberynt som inte ens den i Kreta kunde jämställa sig med den. Den var indelad i minst sexhundra papersväggar, alla med sitt nummer, som man kallade sidor. Var och en av dessa var ytterligare indelade i tre väldigt stora korridorer eller gångar och i de fanns det otaliga celler, bebodda av de åttahundraeller niohundratusen varelser som hade sitt bo i den där stor ställe. Dessa varelser kallades orden.
*
















